Sidebar

Provcykling - Cannondale Scalpel 29 och Cannondale Trail SL 29

Testat
Typografi

Scalpel 29-4 är Cannondales fuldämpade mountainbike med aluminiumram. Den är den enklaste bland Scalpel-modellerna, där de övriga har kolfiberram och bättre prestandakomponenter i växlar och reglage mm. Prislappen ligger på ca 27.000:- i butik.

 

 

Det första som sticker ut är förstås framgaffeln där Cannondale håller stilen med sin enbens-framgaffel ”Lefty”. Lefty-gaffeln finns i olika utföranden där Scalpel 29-4 har aluminium-modellen PBR 100 29. Men på de värre modellerna finns lefty-gaffeln i kolfiberutförande. Gaffeln har en riktigt smidig och lättmanövrerad lock-out via en ”dubbelknapp” högst upp på gaffelbenet. Ett klick för att låsa upp och ett tryck för att låsa.

Bakdämparen är en RockShox Monarch RL 100mm med två olika lock-out lägen, open/pedal, som manövreras via en vipparm i dämparens främre del.

Direkt upp på cykeln för att känna på inställningarna slås man av den skumma synen med enbens-framgaffeln. Men lite balanserande och trixande ger inga konstiga känslor av osymmetri eller obalans så jag konstaterar nöjt att det verkar funka som det ska. (Och varför skulle det inte göra det…?).

Vid prepareringen med inställningarna inför första rundan slås jag av att min vattenflaska inte får plats i hållaren. Det är trångt i ramtriangeln under dämparen och endast en liten 0,5-liters flaska får plats. Hållaren som sitter monterad på det här exemplaret är dessutom osedvanligt bökig med två olika flexande armar som gör att det blir bökigt att få i flaskan igen under färd på lätt stökig grusväg.

Eftersom dagens väderprognos för spanska sydkusten förutspår 31 grader i skuggan måste jag få med mig mer vatten. Lösningen blir ett vätskebälte med flaska som hittas i garderoben bland löparutrustningen.

Första biten av dagens cykling går på asfalt innan bergen nås. Här slås jag av att lock-out’en i både fram och bak fungerar utmärkt. Cykeln blir i princip helt stel och ger inte efter alls när jag står upp och trycker på i uppförsbackarna. Snart är vi inne på den första grusvägen längs kanalen upp mot bergen. Öppna dämpare gör att cykeln följer med skönt i gropar och småhopp längs vägen. Mina kamraters hardtail-cyklar smäller och skramlar runt omkring mig medan jag upplever att jag mest flyter fram längs stenskrovlet. Tempot dras upp ordentligt och jag anar att det där två vännerna på hardtail vill steka den där flinande Scalpel-ryttaren ordentligt. Trots att Scalpel’en känns som gjord för skön rolig cykling med inslag av bus så hänger jag med riktigt bra i fullt tempo. Eftersom vägen stökar och slår en del så märker jag att jag kan sitta och trampa fullt med hög kadens där mina hardtail-vänner ställer sig upp och rullar igenom. Det gör att de tiotal meter jag tappar lite då och då snabbt hämtas in igen i vissa partier.

Vi kommer snart upp i bergen på dammiga grusvägar mest anpassade för fyrhjulingar. Det blir bitvis branta klättringar upp på toppar mellan apelsin- och citron-träd. Utväxlingen med två klingor i fram räcker gott till de brantaste backarna. Bakdämparen följer terrängen fint i klättringen när jag sitter tungt ned för att få maximalt grepp.

Lite fundering över kartan tar oss snart nedför berget mot närmsta spanska bergsby där vi hittar ett litet tapas-hak. Mätta och belåtna skiftar vi cyklar.

Jag hoppar upp på Cannondales Trail SL 29-1, en hardtail med XT bakväxel.

Skillnaden är markant. Jag får en betydligt mer ”sportig” cykelställning och det känns som om cykeln vill bli cyklad fort. Vänligen kom ihåg att det här inte är en av de värsta långloppsracer-MTB man kan ha utan här beskriver jag bara känslan i bytet mellan två cykeltyper, fulldämpat och hardtail, i motionärssegmentet. Trail SL 29-1 känns trevlig i det första mötet. Prislappen ligger på ca 16.000:- i butik.

Snart är vi åter ute på grusvägarna längs kanalen igen. Det studsar och smäller förstås mer än med den fulldämpade Scalpel. Men jag får ett skönt flyt i cyklingen och det går undan bra. Framgaffeln, av märket RockShox Reba RL 29 100mm, känns lite ”billig” i hur den uppför sig. Den följer inte alls lika bra som lefty-gaffeln gjorde och den pustar och gnekar lite när den jobbar. Visst, den fungerar och gör vad den ska men upplevelsen är inte av högsta kvalité. Men trots det gillar jag cykeln. Geometrin i ramen ger bra fart och rolig cykling.

Jag tar ett snack med min kamrat Andreas som cyklade Trail’en före lunch i bergen bland apelsinerna. Han såg inte alls missnöjd ut där han for fram så jag vill gärna höra vad han har att säga om Trail SL 29.

Andreas reflektioner om hardtail vs. fulldämpat:

Cannondales Trail SL 29 känns som en robust hardtailcykel för upptäcksfärder och träningsrundor. Pålitliga och väl provade broms- och växelkomponenter som utför jobbet väl bidrar till långa servceintervaller och problemfri cykling. Kanske Inte första valet vid tävling men för träning och vardagscykling fyller den sitt syfte väl.

Att kliva över från hardtail till fulldämpat blir alltid en aha-upplevelse tycker jag. Mjukt gung och en betydligt bekvämare färd uppstår från första pedaltagen. Cannondales lösning med enbentsgaffel har alltid stuckit ut från mängden utseendemässigt men till funktionen sett är det ingen större skillnad mot en traditionell gaffel med 2 ben. Jag gillar direkt manövreringen av lock-outen på gaffeln, en fiffig lösning som enkelt går att manövrera under färd. Den ser dessutom tålig ut, inga vajrar eller reglage som måste underhållas. För att lossa framhjulet krävs att man lossar på en insexbult och därefter bromsoket för att få loss hjulet. Inte lika smidigt som på en traditionell framgaffel men som någon smart person upplyste om så behöver man ju inte lossa hjulet för att laga en punka utan det går ju att göra med hjulet på plats. Grusvägarna ner från San Miguel består bitvis av fina grusvägar varvat med traktorstigar med varierad framkomlighet. Här märks största skillnaden mellan cyklarna. Hardtailcykeln krävde en hel del ”ståcykling” för att ta sig fram över ojämnheterna i terrängen. Men med den heldämpade går det att sitta kvar i sadeln och trampa på. Och att ta sig över större hinder eller hopp är scalpel’en en dröm att manövrera.      

ANNONSERA HÄR
ANNONSERA HÄR