Sidebar

Provcyklat - Specialized Epic Comp Carbon 29”

Testat
Typografi

Någonsin funderat på fulldämpat i skogen? Är det rädslan att viktökningen jämfört med din bantade hard-tail ska hålla dig nere i lerhålen, eller kanske är det prislappen på cyklarna som sätter begränsningarna? Det finns många saker att ta hänsyn till när man ska välja cykel. Hur kör jag, vad gillar jag, vad är viktigt – performance eller comfort? Och kanske inte minst, vad är en rimlig prislapp?

 

Hard-tail eller fulldämpat? En fråga jag själv brottats lite med under åren. Men för mig personligen är komforten med fulldämpat det som avgör. De 1 -2 kg extra vikt tycker jag inte stör mig. Det jag upplever med fulldämpat är att jag fortfarande kan sitta ned och trampa för fullt de sista milen på Cykelvasan, något jag hade problem med när jag körde stelt bak.

Det här blir inte ett fullt objektivt test av Specialized Epic Comp Carbon 29”, utan mer ett försök av att återge en upplevelse.

Modellen Epic Comp Carbon 29” är en fulldämpad 29-tummare med kolfiberram. Cykeln närmar sig det bästa du kan cykla på som motionär men det finns förstås ett segment över denna där prislappen skenar iväg hisnande. Priset ligger idag på ca 37.000:- SEK.

Ett visdomsord här i livet jag hört av en gammal chef var ungefär såhär: Du vet, i min ålder (50+) börjar man se kollegor och vänner åka på infarkter och diabetes och så, så jag har bestämt mig att mitt friskvårdskonto (cyklar mm) har ”no limit”.

Jag tycker det finns en poäng i det resonemanget. Det som ger en inspiration att hålla igång kan väl inte kosta för mycket… Något att sträva efter åtminstone.

Cykeln hämtar jag ut hos Specialized Concept Store som har en schysst prova-på policy Specialized_Concept_Store_Stockholm-TRY

Jag ligger lite mitt emellan storlekarna M och L och får bra hjälp i butiken att testa fram sittställningen och justera sadel och styrpositioner. Skillnaden mellan storlekarna är lite grovt en tum på längden mellan sadel och styre samt en tum på styrets höjd över marken. Med hjälp kommer jag fram till att den mindre ramen med något utdragna inställningar kommer att passa mig bäst och i längden vara roligast att cykla på om man gillar att varva grusvägsrejsen med mer teknisk stigcykling.

Vi spenderar en stund med att gå igenom bakdämparens ”brain-funktioner” som är unika för Specialized. Man kan välja mellan läget ’firm’ eller en mer öppen inställning. I firm-läget är cykeln ordentligt stel bak när man cyklar tills bakhjulet får en smäll som öppnar dämparens ventil-mekanism som sitter placerad nära baknavet. I det öppna läget fungerar dämparen som en vanlig bakdämpare i öppet läge, mjukt och skönt hela tiden.

Äntligen kommer jag iväg på grusvägen i kanten av Hammarbybacken. Jag har bakdämparen i läge ’firm’ och känner inte av något gungande när jag trycker på hårt uppför backarna. Det jag däremot reagerar över är hur välbalanserad cykeln känns då grusvägen slingrar sig fram med lite rullgrusunderlag. Jämfört med min ”gamla” fulldämpade aluminiumcykel så blir här känslan kvickare och mer precis.

Jag viker av in mot skogen och hittar en brant stig uppför några berghällar. Mjuk framgaffel och ’firm’ i bak gör att jag sitter tungt i klättringen långsamt uppför för att få mesta grepp i bakhjulet. Jag vill känna hur brain-systemet jobbar. Det jag upplever är att bakdämparen öppnar bra då jag slår på rötter mm men jag får något konstigt klick-glapp i bakdelen som känns in i tramporna. Jag viker av ned för backen igen och testar nu samma klättring med bakdämparen fullt öppen. Nu känner jag igen gunget bak från min vanliga fox-dämpare när jag klättrar på över rötterna. Klick-glappet är borta och cykeln klättrar fint. Ner igen för att åter klättra upp med dämparen i läge ’firm’. Klick-känslan är där igen, men nu när jag inte är överraskad av den kan jag hitta ett skönt flyt uppför. Jag vet inte om klicket verkligen finns eller om det mest är mentalt? Kanske är det den mekanism som öppnar och stänger  brain-funktionen tillsammans med hur baktriangeln och kjedjesträckningen rör sig som känns ut i pedalerna? Det är inte obehagligt, mest lite överraskande.

När jag klättrar vidare och gör mitt bästa för att tillämpa teknik-tipsen av Emil Lindgren (se tidigare reportage) med att lyfta framhjulet över hinder och placera i sidled känner jag att cykeln nästan av sig själv vill jobba så åt mig. Jämfört med min gamla aluminiumcykel så är det stor skillnad på hur mycket jag behöver jobba och slita för att få framhjulet att placera sig där jag vill. Nästan för lätt, som fusk…

Jag kommer ner på grusslingan igen. Nu försöker jag pressa upp farten för att simulera ett snabbt vasaloppsparti. Jag har på andra cyklar i storlek M tyckt att jag inte kommit ned ordentligt i fartposition. Men Specialized’en är lite lägre i styrhöjd och jag har plockat bort alla brickor under styrstammen för att komma ned. Jag tycker att jag hittar en skön sittställning där jag både kommer ner OK och kan trampa ordentligt för att hålla farten uppe.

En summering av upplevelsen blir ett stort ha-begär. Cykeln är kvick och rolig. Den verkligen vill jobba tillsammans med dig uppför. Och den känns stabil och spänstig när man trycker på både på platten och uppför längs grusvägen. Specialized Epic Comp Carbon känns lite som en bra spänd bågsträng i jämförelse, och där min gamla fulldämpade aluminiumcykel inte alls är dålig men bara känns lite mindre rapp och precis.

ANNONSERA HÄR
ANNONSERA HÄR
Sign up via our free email subscription service to receive notifications when new information is available.