Sidebar

Calle Friberg rapporterar från Cross Country EM i Huskvarna

Nyheter

Bra uppladdning men tomhänt från Cross Country EM i Huskvarna för Calle Friberg. Här kan du ta del av hans senaste händelserapport...

 

Sedan Cape Epic har mitt fokus legat på Cross Country EM i Husqvarna. Ryggproblemen som jag stångats med redan på Andalucia Bike Race och som tvingade mig att bryta Cape Epic, har sakta men säkert blivit bättre och bättre under den senaste månaden. Mycket tack vara min sponsor Access Rehab som behandlat och knådat när jag behövt. Tack! 

Eftersom rygg och ben hänger ihop rätt mycket när det gäller känsla och vad jag få ut i pedalerna i slutändan så var det länge en rätt dålig känsla jag drogs med. Men allt eftersom har det blivit bättre. Jag ställde dock in mitt deltagande på Bundesligan i Bad Säckingen, dels för att landslaget endast skickade en åkare i elit (inte jag) Men också för att jag inte tyckte formen var bra nog. 

Jag ställde då siktet på UCI C1-tävlingen i norska Fiskum. Det blev där en slutlig 4:e plats som jag är nöjd med. Lite ryggkänning, men en väldigt bra andra halva av loppet tog jag med mig. 

Därefter var det dags för den första Sverigecupen i XC i Säter. Hemmabana för lokala förmågorna Lindgren och Wengelin. Kändes inte alls bra till en början men avslutade återigen bra och blev 3:a. Helt OK formbesked inför EM. 

Veckan innan EM flöt på bra och jag fick till ett par bra pass hemmavid innan jag på onsdagen packade Skodan och körde nedåt Husqvarna för att ansluta till landslaget. 

Det var peppande att se stafetter och framförallt guld-körningen på sprinten av Linde och Setterberg. 

Banan och arrangemanget på EM var riktigt bra och jag hittade en helt OK känsla på banan tyckte jag. Den var lagom teknisk och brutalt hård och backig. Passar mig rätt bra om jag är i form. Och om jag skulle hitta någon eller några procent till (i form) från helgerna innan så skulle det kunna bli ett bra race kände jag. 

Vi svenskar stod alla rätt långt bak i starten (baserat på världsrankingen) och alla blev uppropade mellan 55-75. Alltså många hetsiga mtb:are i vägen under minst ett varv innan man kan börja plocka placeringar. Om benen vill..

MEN. Det som inte får hända och som nästan aldrig händer, händer. Jag får under den 1,5 km långa startloopen in en gren i hjulet och bakväxeln. Den trasslar in sig och förstör bakväxeln på ett par sekunder. Jag hann alltså inte ens ut från startloopen på EM! Det var riktigt surt och jag var helt tom och chockad. Kunde inte fatta vad som just hade hänt. Efter all laddning, träning och förberedelse så tar det slut efter 3 minuter. 

Så är det ibland. Det var i alla fall sol, 25 grader och garanterat rekord i antalet autografskrivningar den dagen. Desto roligare.

Nu härnäst så var det tänkt att jag skulle vara med på Skoda Cycling Teams träningshelg på lördagen för att sedan tävla Skandisloppet MTB i Uppsala (som jag vann i fjol) på söndag. Men jag och min sambo Lisa Nordén(länk) kände att det behövdes support under hennes VM-seriestävling i Yokohama. Så jag är nu där och ska supporta henne för att säkra en OS i Rio-plats. Ska bli spännande att se Japan för första gången. Uppsala har jag ju varit i...

För er som undrar ang. mig i POC utrustning. Kläder, hjälm och handskar, så har landslaget gjort ett avtal där alla måste tävla i denna utrustning. Detta kan dock komma att ändras en aning. Återkommer i detta. 

Vi ses och hörs / Calle

ANNONSERA HÄR
ANNONSERA HÄR