Sidebar

Sub-Alpin MTB-cykling

Reportage

På temat cykla jämt och gärna på semestern kommer här ett litet tips på utökad fjällsemester. Bilen är fullpackad med hela familjens grejor. Takboxen är på plats med alla skidor. Familjen sitter fastspänd på sina platser. Klar att åka? NEJ! Dragkroken är ju helt outnyttjad. På med cykelstället där bak och släng upp önskat antal mountainbikes. Ingen märker någon skillnad där inne i bilen. Förutom en eller annan kommentar från frugan som nog kommer sig av ett stresspåslag som ökar i takt med antalet prylar som ska med så bär det iväg mot fjällen med bara glada miner i bilen när vi äntligen är på rull.

 

MTB’n hänger fint där bak. Lite vägdamm/slask får den väl tåla. Hoppas jag hittar en vattenslang att spola av det värsta vägsaltet med när vi närmar oss målet… SPD-skorna och cykelkläderna gick att klämma ner i resväskan, men endast en hjälm per person får följa med så skidhjälmen får duga på cykeln också.

Cykeln är min kära fulldämpade 29’a. Dubbdäcken sitter på och är ordentligt grova. Det mesta är i sin ordning.

Första dagen i fjällen ägnas helt åt familjen och skidåkningen. Det är viktigt att finna harmonin i tillvaron om man ska kunna få ut lite guldkorn här och där. Och det ska ärligt erkännas att sätta sköna carvingsvängar i en fint preparerad pist under en blå himmel inte är det sämsta.

Dag två blir där emot lite annorlunda. Efter en tidig frukost åker cykelgrejorna på.

Det har varit minusgrader under natten och nu ligger temperaturen precis vid nollan. Himlen är blå, liftarna öppnar inte förrän om en timme, pisten är nypreparerad och krispigt frusen som manchester. Den närmsta timmen är hela skidanläggningen min egen lekplats.

De grön-markerade pisterna är oväntat lättcyklade uppför. Även om allt är relativt känns det som att det går undan uppför i ett snabbt tempo. Flåset kommer igång och värmen stiger inombords. Sen vänder jag nedåt. Nu märker jag att mina ganska mjukt pumpade dubbdäck biter grymt bra i pistens krispiga manchesteryta. Ingen tendens till släpp varken fram eller bak i backens vindlingar och smågupp.

Nere på planen vid värdshuset igen rundar jag några glatt vinkandes liftvakter som börjar rigga fållorna för dagens skidåkare. Än finns det gott om tid för en ny vända i pisten.

Det är påskvecka och förutom i pisten så är naturen snöfattig, så jag bestämmer mig för att utforska timmervägarna jag skymtar mot fjället på andra sidan dalgången. Från vägen viker jag in i en liten by och kommer snart ut på härligt vårkladdiga mjuka grus och traktorvägar.

Betydligt tyngre att trampa här än i den frusna pisten. Vägen leder mot bergets fot via en obevakad järnvägsövergång. Bitvis ligger snö och is kvar hårdpackat på grusvägen, men här biter mina dubbdäck i hur bra som helst och det blir fint lättrampat på det hårda underlaget.

Efter en lång sträcka parallellt med järnvägen ser jag en traktorstig på andra sidan spåren. Jag testar på lite cyklocross-takter och tar cykeln på axeln och skuttar graciöst över spåret ned på traktorstigen på andra sidan. Traktorstigen övergår till lantlig grusväg och kommer snart upp i ännu en liten by. Nu har jag kontakt med civilisation igen och svänger ut på landsvägen som tar mig tillbaka till fjällhotellet.

 

Det blev ett riktigt kul och annorlunda cykelpass som gav mycket glädje och minnesvärda bilder på näthinnan. Det kommer ge en ordentlig skjuts för inspirationen i vårskogen på MTB’n. 

 

Sixten Holmqvist: Foto

Anders Holmqvist: Text och Foto

ANNONSERA HÄR
ANNONSERA HÄR